Mammalivet
Det är inte alltid lätt att vara förälder, inte minst att vara mamma.
Levis har haft några jobbiga dagar. Han är mammig, ska äta 24/7 och så fort man lägger ner honom i sängen eller lägger han själv överhuvudtaget så skriker han. Han har inte velat legat ensam i sitt babynest som står mellan oss utan han ska ligga på mitt bröst. Han blir som en liten kamin & jag får ingen sömn.
Gråt och dålig sömn har alltså varit min vardag dom senaste dagarna. Idag är han lite bättre, men ligger gärna nära mig.
Det är tufft, man undrar hur länge det ska hålla på för all energi & kraft som man har kvar efter förlossningen sinar och man känner sig överkörd & minst sagt otillräcklig.
Igår var vi och firade min bror som idag fyller år. Nästan hela familjen var samlad & grilla och åt gott. Dom hjälpte mig hela tiden med att ta Levis i vagnen så jag fick äta ifred och bara vara. Men jag har SÅ svårt att slappna av. Så fort jag hör att han gnyr så är jag där. Fick råder att han måste få skrika av sig, han dör inte om han skriker. Men Fyfan det gör så ont i hela min kropp & i mitt mamma hjärta.
Han är ju trotts allt det absolut finaste jag har (zeb också såklart).
Men inatt sov han lite bättre än förut, han sov på mitt bröst men han vaknade inte hela tiden. Förut var man sur för man "bara" sovit 4-5 timmar. Nu är det rena drömmen om man får sova så länge under en natt.
Jag är också sjukt tacksam över mina föräldrar som hela tiden ställer upp & kommer så fort det är något.
Ska bli jobbigt när Micke åker på tisdag & jobbar. Då är det dags för mig & Levis & zeb att hitta egna rutiner i vardagen & få det att fungera. Ska bli spännande att se hur det går, jag vill ju klara allt & speciellt själv. Men har nu insett att jag måste be om hjälp när jag känner att jag inte pallar.
Men jag är sååå tacksam över min lilla familj, det är det absolut bästa som hänt mig & jag älskar dom ut i fingerspetsarna!
PUSS&KRAM!!
